thatlifeinthecorner

Varför finns det ordspråket egentligen? Det är ju det mest värdelösa ordspråk som finns.. visst att veta, att tänka, att känna är fruktansvärt smärtsamt men har man ingen smärta så ja.. då kan man inte riktigt leva heller, jag känner smärtan just nu och att tårarna bara vill riva i mig, det är ju inte mitt fel att jag har dåligt minne eller hur? Säg enda gång som egentligen är mitt fel och speciellt nu när jag har så mycket att tänka på! Att tänka på körkortet, på skolbetygen, på vänner och tjejen.. Det är inte lätt och det förväntar ni er att jag ska göra, jag är handikappad men det betyder inte att jag har mindre känslor eller är dummare än er jag kanske är smartare än er men har problemet att framföra det? Men jag tänker inte ens så egentligen tycker egentligen att det är bra att jag får skiten så andra slipper men ni borde faktiskt kunna lära er att man kränker inte folk bara för småsaker. Mitt liv blev inte lättare av att bli varm om hjärtat, sådär nästan kärleksvärme ni vet? Av att tänka på en vän när jag har tjej som ger samma effekt men samtidigt undrar jag, håller jag bara fast min flickvän för att jag är rädd att vara ensammen för jag vet att ensamhet vill jag aldrig uppleva igen efter min hårda bakgrund med mobbing, misshandel och ingen att vända sig till.. Jag visade min rädsla genom att bli arg och ingen såg.. ingen förstod hur jag mådde och ni tror att jag är mentalt handikappad men nej jag kan säga såhär.. det är ni som inte förstod som är det.. inte jag som förstår.

mitt hjärta är känsligt som gls och spricker lika lätt, ändå så dolt att ingen kan läsa mitt sätt, varför och därför krossas hjartat som glas, för att förevigt leva efter en sorgsen fras.

Tack för mig och tro mig.. kärlek är smärtsamt och ibland undrar jag.. om jag verkligen klarar av allt.