thatlifeinthecorner

Jag har kommit att tänka på hur jag har utvecklats i livet från att vara dum i huvudet till adhd, från ensam och hatad till att ha massa vänner och vara älskad. Att inte kunna göra något till att kunna göra något, från att ständigt vara arg och gråta till att nästan alltid skratta och le av livsglädje. Livet har gett mig gåvor som jag aldrig trodde att jag skulle uppleva men ta mig inte fel jag har inte bara upplevt dåliga saker som ensamhet, mobbing och misshandel med en massa olyckor därtill utan jag har även upplevt underbara saker som att inse att mina föräldrar älskar mig mer än allt annat, att jag kan göra vad som helst bara jag vill, att jag är en stark människa som kan lysa upp andras vardag när mörkret omringar de. Det fanns en tid då jag knappt kunde stå, gå eller sätta mig ner själv kan ni tro det? Att jag hamnade i en sån illa olycka att mamma fick lyfta mig från sängen på mornarna för jag kunde inte själv. men det fick mig att inse så mycket om min kropp också att den inte håller för vad som helst och att jag många gånger har haft en skyddsängel och att jag är tacksam för det jag är även tacksam för mina underbara vänner och min flickvän <3

Over and out Kissen